en sista smekning mot kinden

hennes vidrörande ögonfransar 

franstipparna vippande kittlande

hennes varma mjuka ludna hud

åldern hade nått dem båda en dag

nu var hon borta och han ensam...

ljudet av hennes steg hörde han ändå

hon kom med frukostbrickan med kaffet

en illusion ett ögonblick av sorgens grepp

grep tag i hans vridna ledbrutna kropp

penslarna pennorna färgerna pappret

han framkallade henne om och om igen

bilden av sin älskades skönhet och väsen 

när han var färdig grät han

sen skrattade han lite lätt

som om tårarna skrämdes

sakta slog han upp sherryn

läppjade smakade och doftade

hon fanns i allt i precis allt nu

men det fanns ingen återvändo 

han måste fortsätta utan henne

han älskade henne - hon honom

livet skulle fortgå 

han skulle sakna

le åt ljuva minnet