Jag smakar på väggarna igen
Luktar och känner
Drömmer om en spricka
ett litet hål
en väg ut
en avskedsfest
För havet ropar på mig
Havet ropar i brunnar, rör och bassänger
och i snöflingor och i tårar
Natten ropar
Mitt vinterbröllop kallar
i en skog av pärlor och koraller
Ett stort och rikt mörker ropar
Jag har börjat äta mina egna armar
I den här burken som är min hela värld
och min trånga fånghåla
tumlar jag in och ut ur olika skepnader
Längtande sugproppar klättrar på glasmurar utan slut
medan otagna andetag viskar
och återvändsgränder hopar sig
Jag har tre hjärtan i min kropp
Ett är en sjungande vårbäck
Det andra en armé istappar
Det tredje är en dimma
med ögon fulla av sand