Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Trollunge (ingen gråter...) 2020

Det sitter en trollunge
Där skogen är som mörkast
Hon sitter där så ensam
Med svansen för ögonen
Bara för att inte visa
Hon gråter av ensamhet
De andra barnens skratt och hån
Har satt djupa sår i henne

En trollunge hon är
Född att leva i ensamhet
Bland skogens tätaste granar
Med svansen för ögonen
Hon springer sin väg
Springer men utan att se
Rakt ut i tjärnen den mörka djupa
Med tårarna strömmande
Hon dränker sig där i skogen

En trollunge hon var
Alltid ensam och ledsen
Hon nu funnit sin frid och ro
Där på botten av en skogstjärn
Men ingen sörjer hennes bortgång
För en trollunge utan vänner
Har ingen som gråter vid graven




Bunden vers av Maria Sundelin VIP
Läst 139 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-10-04 22:59



Bookmark and Share


  danne // VIP
gillar den även om den väcker endel jobbiga tankar, men så är det väl ... sen är det väl så att vi har glidet lite bort just från den där jordnära delen ens föräldrar stod rätt nära den om döden och ensamheten ... vi har ju så jäktigt idag med våra liv att när det plötsligt händer att vi står framför döden så blir det chockartat och kan välta det mesta omkull... ja kanske gled iväg rejält här men så griper din vers tag i mig ..

härligt att träffa en annan Jämte här :)
2020-10-11

  Eva Solstrale VIP
Jätte berörande och fint uppläst ... En mycket tankeväckande dikt! ...
2020-10-05

  Marita Ohlquist VIP
Berörande skrivet om en ensamhet som är så stor att ingen gråter vid graven!
2020-10-05

  ULJO VIP
Inte bara sagorna har trollungar. De finns tyvärr också på riktigt.
2020-10-05
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelin
Maria Sundelin VIP