en liten fågel viskade i mitt öra

låt ingen dina fina minnen förstöra

jag över varje dag... på att minnas trevliga, glada och underbart fina minnen... när jag vaknar, innan jag somnar, när jag lagar mat, promenerar eller har blivit påmind om något tråkigt... detta är inte som en flykt... eller som att fly det nu som är... jag gör detta för att jag är drabbad av livets baksidor... för dessa sätter igång överlevnadsinstinkten... och den vill varna oss för faror i vardagen... och det gör att de minnena som varit svåra ofta poppar upp av sig själva... då behöver jag ta hand om mig... och på så sätt med att påminna om de goda minnena hämtar jag tillbaka mina krafter... för det att ständigt ha larmet på att faror lurar ja det tär... därför att jag vet med mig detta tar jag aktivt initiativet... att efter varje sådant minne av ondo framkallar jag medvetet ett minne av godo...

min inre personlighet den sprudlande glada

får på så vis den upprättelse inget annat gett