Där satt du och tiggde
i kylan vid en galleria
frusen och tondöv till tusen
vår medkänsla borde ha ökat
men för varje slag på gitarren
såg ännu en människa bort
För du var tondöv till tusen
och gitarren var bara rekvisita
det var till och med svårt
att inte känna sig grundlurad
För så långt komna är vi
i vår meritokrati
att även en tiggare
måste va kompetent
kunna sin skit, leverera
no money for no nothin'
och även vid yttersta branten
måste en sittplats förtjänas