närmre ifrån
bildbrus fångas med en flat knytnäve
som borrar sig in i förändringens massa
och skriker sin förtvivlan när hoppet
fråntas det sista andetaget
förklaringen hör sitt eget eko medan lusten
att fånga ett dött hjärta sinar när
sanningen möter den upphörda pulsens moder
tills nu har fötterna följt samma stig och
borrat in sin längtan efter målet
som aldrig var tillräckligt skarp
för att kursen skulle vara rätt
men melodin är så tydlig
doften så vansinnigt underbar
att avståndet mellan våra hjärtslag
inte längre bryr sig att universum
är oändlig
eller att våra kroppar aldrig möts