Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
att känna världen som ändlig då varje steg är en ny vandring
Utan dig är jag. Jag. I andetaget stannar ljudet i strupen. Jag. I samma ögonlock väntar sig oändligheten. Ogreppbar. Men ändå nåbar för mig just nu. Jag väljer att vara den jag vill vara. Och i samma stund jag gråter över dig så gråter jag över mig. Utan mig är jag inget. Jag stormar inga fort ikväll, jag seglar inga oceaner, inga slagfält får min kropp i natt. Jag värjer mig för sötman och honungsorden. I stunden när sömnen kommer famnar jag det som är kvar. Utan mig är jag inget.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 258 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2020-10-05 23:04
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |