Ibland känner jag mig hemma
i det mänskliga,
men det är en slags hemblindhet

Jag är cheerleaderbas;
kastar omkring mina tankar
i svindlande balans

Jag är jonglör;
orden vimlar

bowlare;
hittar ibland precis rätt ord

...men när jag släpper kontrollen
väller språket upp
som bisvärmar ur kupor
och fyller tomma, vita, olinjerade sidor
med tecken

Jag sträcker ut mig
i min fulla längd
på skinnsoffan under vardagsrumsfönstret;
lyssnar till heldagsregnet
i oktober;
en fönsterglasmimikry
av György Ligetis Poème Symphonique
för 100 metronomer;
sippar kallnat kaffe ur en mugg
och öppnar Sara Danius
Senses of Modernism
från 2002;

känner mig sorgsen
över mycket som hänt