Svag, mycket svag.
Doften som förföljer.
Den av smultronsorbet och sötlakrits.
Vilken jämn balansgång mellan rosa och svart.
Själv föredrar jag en slags ödmjukhet.
Där någonstans mellan dig och mig vilar andetag av oss.
Skjuter ifrån mig ditt tvivel.
Behåller lyxen.
Den tusenfotade tystnaden.
Hennes eko aldrig mer varit så ihålig som då.
Kyss av bladguld. Puss av sterling silver.
Det som ännu inte hamnat i komposten.
Din kärlek svalnar.
Kanske även min.
När vårat egna stängsel.
Det som håller oss ifrån varandra.
Men varför delfinens sårbarhet njuter?
En gåta värd att minnas.
Smakar ditt regn samma som mitt?
I så fall kanske vi är som törstande timglas.
Timglas utan sand.
Det höst täcke som nyss smeker vår hud.
Svalkande som aloe vera.
Din kind en blandning av pärlemor och nattens stjärnor.
Jag nöjer mig med dina dåliga egenskaper.
Allt annat är som morgongåvans glitter.
Älska i nöd och lust.
Älska i lust och nöd.