Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stenögon

Den nysprängda bergväggen
Står spritt naken i månskenet
Och skrattar för sig själv
Sten som går sönder blir glad
Som en vis österrikare en gång sa
Och är det så konstigt?
Den har väntat
I tusen miljoner år
Bara på att få säga hej
Så jag står kvar en stund
Och låter tankar dansa över ytan
Medan dimman sveper in
Förlåter vassa kanter
Och jag måste undra:
Var nånstans är du och jag?
Om tusen miljoner år
Gnistor i djupet
Utan hår och ben?
Bergkross i månljus?
Ögon utav sten




Fri vers (Fri form) av Lustverket VIP
Läst 44 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2020-10-07 16:34



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Många metaforer i denna dikt.
2020-10-18
  > Nästa text
< Föregående

Lustverket
Lustverket VIP