Du hade knappt kommit innanför dörren
innan min hjärna bombarderade mig
med tusen förbjudna frågor:
Är det tjusigt att vara utvecklingsledare?
Har du en hög status och hög lön?
Är det skönt att läsa om lagar författningar och regler
utan att behöva träffa en enda människa i social nöd?
Kan du också klappra så där chict med dina högklackade i korridoren?
Njuter du också av att kunna hämta kaffe från två olika lyxkaffemaskiner?
Beundrar du den påkostade konsten på vägen mellan fikarummet och ditt designade arbetsrum?
Var köpte du den där halvgenomskinliga knytblusen?
Var den dyr?
Kan du se bort till havet från ditt våningsplan?
Kör du köra direkt in i garaget med din nya BMW för att slippa konfronteras med människor från Orten?
Har du berättat för dina kollegor att du och din man funderar på att hyra en yacht och segla på Medelhavet i sommar?
Så jag räckte upp min hand för att ställa en fråga
och hörde till min förvåning mig själv säga:
Kan du berätta lite mer om vad lagstiftaren säger i förarbetet till den nya Socialtjänstlagen?