Främmande viskning.
Närmre min själ, mer bekant.
Aldrig mer ditt regn av vilsen själ.
Hellre din smekning av pionens dagg.
Ömheten omsluter sina händer runt mitt hjärta.
Allt eftersom vindens drömmar avtar.
Porlande videung och hennes saknad midvinter blå.
Som längtande tröst, vi seglat i minnen av oss själva.
Kyss av pärlemor.
Tårar av opal.
Nätter av oss.
Där horisonten vilar.
Jag finner lugnet inom mig.
Men jag har strandat på en ö
av hemlängtans vildrosor.