Inte ett livstecken men fjädrarna i både svart och vitt ligger där för mina fötter när jag gång på gång vandrar över blöt mossa.

Visste du att mina händer brukade blöda? Visste du att jag brukade le och finna tröst i vår vänskap trots att vi inte pratat på så lång tid?

Tre års tystnad och sända brev utan gensvar tre års tystnad och bara signaler som gått fram när jag ringt.
Saknad kommer inte lätt för mig och jag mindes där i augusti just efter min födelsedag hur jag ville berätta för dig om mina framsteg, att jag nu äntligen tagit ett steg i rätt riktning.

Jag finner mig nu talandes till tiden och de gånger jag försökt berätta för någon annan eller prata med andra som så du och jag pratat så krymper utrymmet för vad som är tillåtet och den öppna förståelsen finns inte. Vi hade inga spärrar mer än pengar. Vår vänskap som var över tid och rum.

Kanske det är så att jag romantiserat hela vårt vi, det som var du och det som var jag. Vänskapen som sträckte sig över tid och rum.

Tre års tystnad och tiden skvallrar om hur jag lyssnat efter ditt eko.