Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Andetag för andetag lämnar jag


jag andas snabbt som om jag inte kan få nog med syre

jag känner att det är begränsat, giftigt, tungt [livet]

jag kan inte få tillräckligt av det


räknar in tiden, ångesten, oron

1... 2... 3... 4.... 5... 6... 7...

håller andan 


börjar om

1... 2... 3... 4.... 5... 6... 7...

håller andan


upprepar andningsövningen flera gånger

resultatet är magert

ångesten desto rikare


hur jag än gör kan jag bara andas grunt

ytligt och i korta drag

luften är inte för mig


tiden står stilla

och jag är i den

levande död


med ett hjärta som pickar

lungor som ber om nåd

blundar och svävar iväg


kroppen lämnar jag kvar på jorden

det är ändå bara rekvisita

jag inte längre behöver














Fri vers (Fri form) av Poesia VIP
Läst 165 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2020-10-08 17:21



Bookmark and Share


    Klipparen
Jättefin! Du sätter verkligen ord på hur människor med andningsproblem har det!
2020-10-13

  Eva Langrath VIP
Stark gestaltning av ångesten.
2020-10-13

  Kajan VIP
Ibland är att få ett ögonblicks ro den största av önskningar, tänker jag efter läsning.
2020-10-09

  Solstrale VIP
Förstår det är tungt och igenkänningen stark, i de självupplevdas speglar... Bra skrivet, med detta starka djupa medvetande du framför med säkerhet och trots närvaron till det svåra känner man den distans man måste ha till ångest, mitt medan livet pågår, flyter tankarna av och till, existentiellt ...
2020-10-08
  > Nästa text
< Föregående

Poesia
Poesia VIP