vemodsfyllda höstar 

vore det som skinn och ben

hur håller man samman alltet

vore det som död i timmen sen

ska jag se liv - skalet av det

barken ska falla av stammen

blotta det inre

så att Du kan se

att jag finns...

jag ska lägga mig på marken

himlen blir så vid därifrån sett

där inunder barken - utan tidsfördriv

ska allt hålla samman - med dig bredvid

hålla samman bilden utav mig

då jag lämnar dig - oh sommar

i sommar vi för varandra stod brud

nu höstsens sköra blomster återstår...

vinterns frostrosor skall du glömma

minnas min solvarma solkusts kropp

håret som fladdrade i vinden vid havet

ljuset som lämnar 

tillvaron som rämnar

skinn och ben återstår

älskade bara en enda timme

sen, sen är vintern här

ingen mottagare

sommar ...

farväl