Som i ett gömme håller sig mörkret dolt,
Höljer sitt bakom dimmor och månsken.

Om dagen kvarstår stråk, skuggor som blir längre och längre, växer över grustigar som flämtar lätt över tyngden de ändå bär även när rörelsen glömts

Som en sång för det sig,

Mörkret

Jag fyller ögonen djup och härtats räckvidd.

Jag är bara en människa.