I spår av oss.
Förmodligen några andetag sedan.
Barfota utan hägring.
Men ändå ett fokuserat lugn.
Molnen omkring oss tätnar.
Men antagligen skyddar våra egon
oss mot vindstyrkan i sagolikt brus.
Stretar emot ångestens envishet.
Men min envishet mer knivskarp.
Brutal ensamhet.
Men aldrig i din famn fylld av kärlek.
Strålkastarljus och stroboskop tystnat.
Kvar blir bardiskens utspillda vin.
Någonstans en kyss så midnatts skön.
Att inte ens den svarta svanens drömmar störs.
Kryper ihop i min egna kokong.
Där jag ruvar.
Tills morgonen hämtar mig.
Sov gott.
Min ögonsten av skönhet.