genom vindrutan ser jag sjöarna
som reser sig
ratten slår hastighetsrekord
när jag vänder upp fören
det rister i båten
när vågen bryter mot fören
faller av igen
ytterligare 100 meter
innan nästa monstervåg
långt borta
är sommarens solglitter
ser hamnen
några sjömil föröver
vänder upp igen
havet vitnar än mer
själens odödlighet
är långt borta
här gäller livet
att komma iland
ringer Sebastian
att hamnhålet
måste vara fritt
från vågsurfare
att köra över någon
vore katastrof
vi smyger igenom
inloppets brottsjöar
hamnens lugn möter
och jag inser
att jag får aldrig
nobelpriset i litteratur
det är inget för arbetsfolk