Det är inte min sak
vad ni gör med kroppen

Jag har avsagt mig
auktorisationen
för dess nervbanekommando

Det är inte min sak
huruvida ni respekterar
gravfriden,
eller står och runkar
i något hörn;
höjer ett påpassligt kön
i efterlevnadens urriga motljus,
med kalsongerna runt fotknölarna

Det är er sak
och knappt det;
en sak för levande entiteter
i en värld på rull

Krokodilblicken
är er,
ni som äger blodomlopp
och kardiovask,
men se upp
med era drömmar;
sängen kan ge sig på er,
omsluta er
i en kvävning
som sileshårens flugfångst
i Fjällvedens sörmländska myrmarker
mellan Lid och Sibro

Ni har ingen garanti
mot det fullkomligt oväntade

Era fotsulor
kan bli svampiga
fortare
än ni hinner utropa
”skitibraxan!”

Ert tal övergår i gurglanden
och era munnar fylls med mylla

Det är inte min sak
att tänka på mig
när jag ligger obebodd,
med mitt eget bästa utspillt
bortom medvetslöshet
och kroppskonstitution
i fullständig och raklång
likgiltighet

Ni är inte min sak,
var aldrig

Det fladdrar en gammal plastpåse
där världen tar slut

Tinnitusen sänder direkt
i oräkneliga huvuden

Räckvidderna böjer sig
tillbaka

Ruttenryttaren råder,
sparkar av sig kroppshållningen

och rinner av