Ta min höstnariga hand
led mig in i skogen
där sorgen bor
bland skyddade toner
led mig
led mig nu

gräv i mitt inre
tills du hittar
den förlösande himlen
där tårarna bor
vill inte vänta mer

gräver djupt
vi två i skogen
som ingen annan ser
där sitter vi
varsin bemossad sten

låter dig bära
mina vackraste
värsta porslinsdockor
ord ingen annan får röra

gräset ska famna
alla gömda djup
du kommer ta emot