Vem påstår att en författare är ensam i sitt skapande?
Rösterna i mitt huvudDet pågår saker i mitt huvud. Röster som pratar och historier som vill ut. Sättas på pränt. Från det att jag slår upp ögonen på morgonen så är de där; mumlet och hummandet och så klara röster som överröstar varandra, ropar och ibland skriks det. Lite tröttsamt att de vid första koppen kaffe redan är så högljudda. Ibland skriks det så skärande högt att jag rycker till och kaffet skvimpar över. Sedan följer rösterna mig under dagen vart jag än är, vart jag än beger mig och det är både högt och lågt, vitt och brett vad de önskar att jag ska skapa. Allt från ömsinta och lågmälda poem till svulstiga romaner, fartfyllda manus där de tjafsar om rollbesättningen. Jag menar vi har ju inte ens påbörjat plotten! Schh... Vänta! Nu är de igång igen och pratar med mig så jag måste sluta dessa rader och alla rösterna hälsar att det kommer mer från mig! |
Nästa text
Föregående Poesia |