Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Härligt konstigt och underbart underligt

Att vara småbarnsförälder är snurrigt, mycket snurrigt, och som att leva med sig själv. Fast ändå inte, utan med en liten människa. Som bara ska ha och ha och ha.
Och leka. Det värsta är nog att leka. Fast det är ju faktiskt roligt, ibland, för man tänker på när man själv var liten och det är ju skoj. Men sen är det ju nattningen också, och matningen, och rapningen och byta blöjor och leta efter alla nappar som ligger överallt och ingenstans egentligen. Fast faktiskt överallt. Ju. Men att vara småbarnsförälder är som att, liksom, titta sig omkring i universum och leta pinnar tillsammans och plocka stenar och grus i skon, får ju alla, eller hur? Eller, va? Och vad det spills överallt och hela tiden, konstant vill jag konstatera och påstå, verkligen! Men så var det väl inte på min tid, eller? Eller far- och morföräldrarnas eller ännu längre tillbaka eller längre fram i framtiden? Va? Höh? Hmmm…ja, ni läser ju själva hur förvirrande det är att vara vuxen.




Fri vers av Emilia Mattsson
Läst 109 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-10-09 19:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Emilia Mattsson
Emilia Mattsson