Förr sökte jag platser, syner upplevelser, kommatecken.
Jag sätter dem lite här och var, höjer rösten, mjuknar innan jag springer och gömmer mig bakom allt som skuggar.

Jag är liv, som du.

Håller mig vid vägkanten, plockar upp hundbajs i svarta påsar och bär dem med mig, uppradade knytna på kopplet.

Jag kokar kaffe var morgon och bär bärnsten och hammare kring halsen, jag gråter åt Sofias änglar, hulkgråter och skrattar sen högt när jag pratar med mig själv.

Men jag lyssnar, det är viktigt.

Där jag sitter väller ord och bilder, påhejade av gasolspisen, då stannar tid till litet. Hundar och kattor flockas hos mig och jag förstår inte hur, precis som kraftdjuren, jag menar, varför?

Hur förtjänade jag det?

Målningar som jag gjort klänger fast vid väggen och pryder, en gåva till låns.

Lika sliten som fåtöljen är jag, en vankeldag som trivs bäst om kvällar, som nu hemma, gråslingad och sentidsmogen.

Där och här andas jag, fläker jag mig i min nötta fotölj, i mitt hörn, i denna världen.

Möt mig där,
Jag håller en sång åt dig, från innerst,

Det vill jag villigt ge