Över din stad hänger samma himmel 

och tror bestämt min kropp många 

gånger smugit in under ditt täcke 

vad vi har gjort i några minutrar 

liv 

tror bestämt du undrat många gånger om

dina egna tvivel om hur ditt mod egentligen 

var formad runt ditt val 

det val vi ägnat många ögonblick åt 

det val vi ägnat ett liv åt 

på skilda sätt genom livets karusell bortblekt nästan 

inför plagiatens starkaste tecken 

förmodar i kärleken till barnen 

förmodar inget någonsin har kommit brännande mer 

nära 

vi berg av stadga stolthets björkar vi lämningar av 

kraschande lav ett ögonblick i koma 

ett liv som ständigt stannar i sekunderar någon dag 

tar skydd men sakta väller fram tillbaka

förmodar du som jag känt kniven borra sticka 

hål och ögon bortom horisonten för mitt jag