Frånsett de flagnande ögonblick.
Där vi en gång älskat.
De stunder av total sanning.
Nu flera tårar bort.
Men ändå din kyss så nära.
Att jag kan nudda vid dem i mina drömmar.
Är det detsamma för dig?
När vinterkylan snart omfamnar.
Jag gömmer mig i pudervitt svandun.
Ju mer jag längtar.
Desto mer jag saknar.
Nostalgisk, inför det som varit.
Sentimental, inför det som kommer.
Där tranorna återvänder.
Så också jag.
Farväl du midnatts svarta koltrast.
Välkommen du regn av höstens pärlemor.
Älskar dig oavsett.