Som passad ligger den rätt i tid,

Håller enmbaret mellan filtade sidor,

Dag som vår, och nyss.

Vi har alla våra sagor.

Som dagdrömmar och nattvardsvilja.

Då och då skapar jag tordön men mest stillheter,

Var natt skapar sitt själv, men utan hatt.

Mod trillar ner var gång den placeras över mitt huvud.

Den länar sång och nakenhet.

En del tänker det som bortflyende,  ett gömme att skyla sig vid.

Jag ha modeord och hatt i samma mening, gärna i skrivstil  den jag vågar vara.

Jag. Och tusen punkter.

Balansen hittar så rätt där,  och afton blev vorden och natt

Allt i av betydelsen denna svarta hatt