Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En ödets väg

Hon satt där redan
när jag anlände
olycklig och tanig
och såg ut mot parken
ett vindpinat ansikte
en tomhet i blicken
det var vinterkallt
och snö täckte marken

Jag beställde mat
och en flaska med vin
hon ville inget ha
bara rödvin i glaset
det skulle göra något
med spända nerver
och lindra ångest
slippa välkända kraset

Jag slukade tallriken
och hon drack mycket
utan att njuta smaken
hon ville bara bli full
vi talade som vanligt
om hur allting har blivit
alla år vi känt varandra
men inte riktigt ändå

Vi gick ut i natten
två vindpinade själar
jag något välmående
men hon i ansiktet röd
jag fattade ingenting
förstår jag nu efteråt
hon föll ut mot gatan
en bil och hon var död

(Copyright © ULJO)




Bunden vers (Rim) av ULJO VIP
Läst 148 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-09-22 07:07



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
En stark berättelse om ett tragiskt levnadsöde.
2021-09-22

  Feliaxel VIP
Tragiskt livsöde
2021-09-22

    AiA Maria den fria VIP

Tänkvärda
Kännbara
ord av vikt som väger tungt

Tack!

2021-09-22

  Eva Solstrale VIP
Fruktan i sin renaste form påkallade hennes inre att avsluta något hon aldrig vågade påbörja... En läskig läsning och en fruktansvärd sorg griper tag omedelbart. Dramatiskt och skickligt formulerat om någonting så svårt!
2021-09-22

  Öknens Ros VIP
En stark dikt, ett tragiskt människoöde, vad vet vi om andras tankar och känslor, inte så mycket alla gånger.
2021-09-22

  Kungskobran VIP
Slutet kanske var lyckligast för henne
2021-09-22

  Maria Sundelin VIP
Livets olika sidor
2021-09-22

  aol VIP
Blev så djupt gripen av en dikt som kryper under skinnet
2021-09-22
  > Nästa text
< Föregående

ULJO
ULJO VIP