Hon satt där redan
när jag anlände
olycklig och tanig
och såg ut mot parken
ett vindpinat ansikte
en tomhet i blicken
det var vinterkallt
och snö täckte marken

Jag beställde mat
och en flaska med vin
hon ville inget ha
bara rödvin i glaset
det skulle göra något
med spända nerver
och lindra ångest
slippa välkända kraset

Jag slukade tallriken
och hon drack mycket
utan att njuta smaken
hon ville bara bli full
vi talade som vanligt
om hur allting har blivit
alla år vi känt varandra
men inte riktigt ändå

Vi gick ut i natten
två vindpinade själar
jag något välmående
men hon i ansiktet röd
jag fattade ingenting
förstår jag nu efteråt
hon föll ut mot gatan
en bil och hon var död

(Copyright © ULJO)