Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vi vill alla ha någon men inte den vi träffar

"Och här till den söta damen"
Servitören serverar honom först och sen mig,
min risotto ryker och jag rör runt om och om
igen
innan jag tar min första tugga
och bränner mig

det är andra gången någon utomstående
har markerat mitt utseende
i mitt och Filips sällskap
en oskyldig komplimang
som i jämförelse med hans frånvarande ord
slår hånfullt i luften
det är som om de vet att han inte påpekat
någonting om mitt utseende
under de åtta dejter vi gått på
det lämnar en bitter smak,
men det kanske bara är tryffeloljan

jag har gjort mig fin -
jag vet att jag luktar gott
jag vet att mina läppar
är fantastiska att få kyssa
men håret är stramt uppsatt
och hårsprayen blir senare
en ovälkommen gäst

jag ber om en kam
helst en borste
han ger mig en kam
och jag skäms när jag berättar
att det är för att den stela sprayen
behöver kammas ut

jag kysser honom intensivt den natten
trycker så hårt jag kan
pressar mina läppar mot hans
som om våra liv stod på spel
han besvarar mina kyssar
och våra kroppar dras mot varandra
som om någon närsomhelst
skulle sparka in dörren
och dra oss isär under hot

morgonen därpå sitter han med benen mot hakan
och håret åt alla håll
sänglakanen är hopsnurrade med täcket
han ser ut som en rädd fågelunge
Filip har inget fett på kroppen
hans revben och höfter är tydliga och smala
jag har aldrig känt mig så tacksam över min kropp
och hur rund den är
som när jag känt hans över min
det känns som om han skulle kunna gå sönder som ett plockepinn
vilken sekund som helst

han knullar mig i missionären och kommer utan att säga något
jag håller om hans rygg, den är varm men inte svettig
den här natten säger jag åt honom,
om du är nära så tar vi en paus
han nickar, tror jag, eller håller med, jag får något slags konsensus iallafall
och vi har äntligen sex som känns bra, eller rättare sagt sex som känns

jag vet inte vad det är som får mig att inte älska honom
kanske är det hans distanserade personlighet,
det är som att han ska guida mig igenom hans specialintressen
utan att förstå att det inte är därför jag gått med på att träffa honom
ändå går jag med på att träffa honom

jag tycker om Filip mest när han skriver till mig på sms
och när jag stilla får titta på hans ansikte i tystnad
det är att bejaka en person som skulle kunna vara nästan vem som helst

under kvällen med den charmerande servitören
kommer vi in på ett samtalsämne jag delvis tror beror på
vinet vi drack men också min skepticism till hans intetsägande natur
hur frågan formulerades minns jag ej men jag minns att han svarade genom att uttrycka
en stark avsky för mänskligheten

men vem är du då?

jag förstår inte frågan?

ser du inte din egen delaktighet i mänskligheten

nej, jag ser mig som en individ.

ja men den individen befinner ju sig i en människa, eller hur?

det är inte så jag ser det

så du kan inte känna för andra människor?

jo, de jag känner personligen kan jag ju känna för

men räcker det inte med att förutsätta att alla människor
bär på samma känslor som dig själv för att du ska kunna känna medkänsla med de? även en främling som du aldrig kommer träffa?

nej, jag tror att jag måste ha en koppling till den personen

annars känner du inget?

nej, det blir svårt att göra

men vi delar ju den mänskliga upplevelsen tillsammans inte sant? inkluderar inte den oss alla, som enskilda individer om du vill.

fast människan förstör bara, varför är vi viktigare än allt annat levande på jorden? jag tror planeten hade mått bättre utan oss

okej, men isånnafall, hur ser du på dig själv som människa?

hur menar du? syftar du på skulden jag bär? för jag känner en astronomisk skuld om det är dit du vill komma.

nej, jag menar varför du tror att du finns här? är vi bara olyckor eftersom du menar att jorden mått bättre utan oss.

nej, jag skulle inte kalla det för olycka, så ser jag inte på det, men kanske olyckliga händelser.

men är vi då slumpmässigt här eller bär vår existens någon intrikat mening?

jag har aldrig tänkt på det här sättet.

tror du inte vi alla kommer från samma källa? och att det därför kan finnas en mening i att min smärta är din smärta och så vidare. att vi delar egenskaper som är medfödda och värdefulla för att vi alla föds från den källan, precis som allt annat levande här. varför svartmåla människan? jag tror dessa generaliseringar är grunden till mycket ont, när vi slutar se oss som enskilda och istället beskriver oss som en anonym massa. tror du inte världen hade varit en bättre plats om vi såg på andra som vi ser på oss själva? att vi inte väljer ut vilka vi väljer att känna för utan utgår från att alla bör bära på liknande upplevelser och liknande liv?

jo, jag antar att du har rätt. men det blir för abstrakt.

följt av ett obekvämt skratt
jag ber om ursäkt
försöker ändra samtalsämne
men så kommer vi tillbaka till det förra

morgonen därefter sitter Filip som en fågelunge
med knäna mot kinden
jag känner mig som en inkräktare
börjar oroa mig för diskussionen vi hade
jag kanske drog det för långt
jag kanske inte skulle berätta att jag åt kött
nu kanske han inte vill kyssa mina befläckade läppar längre
munnen som tagit död och tuggat den som föda

jag står i hallen utan strumpor
min hud syns genom skosnörenas hål
jag tittar ner på mina fötter
minns inte om jag tittade upp mot honom

jaha, vad ska du göra idag då?

jag tänkte åka ut till landet en sväng, det finns massor att göra. själv då?

nja, inte så mycket tror jag. sova kanske?




Fri vers av ett blått spöke
Läst 200 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-10-13 15:18



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Livfulla karaktärer med djup som sträcker sig längre än själva texten. Mycket bra skrivet!
2020-10-15

  Eva Langrath VIP
Tycker mycket om tonen i orden.
2020-10-13
  > Nästa text
< Föregående

ett blått spöke
ett blått spöke