Du är den som säger det hon vill höra.
Som ställer frågor du inte vill veta svaret på, bara för att hon ska tro att du bryr dig om hennes älsklingsfärg, var hon växte upp och vad hennes katter heter.
När hon går och lägger sig sitter du uppe och bläddrar genom hennes bilder med blodet pumpande hårt i ådrorna.
När hon är vaken och ni pratar undrar du vad mer du ska behöva göra för att hon ska sänka garden och släppa in dig.
Släppa till.
Du undrar om det är värt det.
Om du någonsin kommer att få valuta för dina långa timmar av telefonknappande och all minnesplats i hjärnan du tillägnat henne.
Du är den som kör vidare ett par dagar till innan du går vidare till nästa.