Jag satte mig ner i den vackra smygen, vid det gamla skrivbordet, nött och slitet av alla år. Utanför fönstret badade naturen i sin förggranna skrud.

Den stora lönnen precis utanför hade startat sin fövandling och dag för dag skiftade den i kulör. Den var ett så underbart stilleben för min inre syn. Solen stod nu lägre på himlen och stigen in i skogen fick mig att vilja gå dess väg. Tankarna vandrade, så många texter som kom till mig när jag satt där. Kanske var det ett ödets makt som fick mig att bli så kreativ. Men min hjärnas kraft kunde inte stillas av någonting. Så började jag att skriva.

Sagan om Tindra (en variant på Hans och Greta)

Det var en gång...

Så börjar alla sagor. Stora som små. Den här sagan är också så.

Lilla Tindra vacker och vit

likt en älva sagolik

dansar över ängarna

tar ut svängarna

i sagolika danssteg

styr sen in på stigen

över stock och sten så vig en

hon är så full av fart

ja en riktig  akrobat

Stigen blir sen väldigt lång

Var någonstans var de hon kom

hittar sen ej vägen hem

nu är klockan redan fem

och mor väntar där hemma

orolig över dotterns dilemma

ger sig ut för att leta

hon kan ju inte veta

att lilla Tindra också letar

Lilla Tindra oskuldsfull som få

möter så Häxan den grå

lockar den lilla med pock

lurar henne att det finns gott

som väntar där hemma

hon vill väl följa med henne

smaka så goda karameller

och godis och randiga stänger

som smälter i lilla munnen

Och så tar hon henne mot sitt slott

där finns så mycket som är  gott

taket är gjort av karameller

i färgranna skiftande lameller

en dörr dekorerad med sockervadd

kristyr hänger i en sladd

lyser upp huset i ett sken

gottesuget kan inte emotses

Smakar så gör så lilla Tindra

choklad så god i munnen på den lilla

häxan så finurlig och så lömsk

får alla barn att bli så glömsk

söver dem med sin trolldom

bäddar ner dem i sin dom

för att dem sen smaka

kanske av dem en kaka baka

för att senare allt gott smaka

Men Tindra hon är en speciell tös

hon helt plötsligt nös

och vaknade plötsligt opp

ropar nej och säger stopp

Häxan grå blir så rådlös

tappar kakor och bröd

blir så förskräckt och springer

ut genom dörren och hinner

precis hoppa på taket opp

Där sitter häxan ännu kvar

blir nog där i alla sina dar

Tindra hon springer så fort hon kan

sen möter hon en vänlig man

som visar vägen hem

mamma öppnar famnen sen

när hon ser lilla Tindra

tänk säger mor att du kunde hindra

elaka häxans framfart