Redan medlem?
Logga in
Ro i sitt slut
Om tiden kunde läka de sår natten förvisat mig och smekt till stillnad det sinne som bränt sig.
Beundrad vore då längtan som aldrig får resas i det öppnas kapell som aldrig får ro i sitt slut.
Fri vers
av
Peter Kohlm
Läst 101 gånger Publicerad 2020-10-14 18:57 
|
Nästa text
Föregående
Peter Kohlm
|
