Jag levde ett stressigt liv
på en tvärgata till Södra Esplanaden
Jag cyklade uppför en backe
med andan i halsen och svetten i pannan
Jag satt på en pliktfylld föreläsning
och fattade inget om skjuvkraft och tvärkraft
och jämförde mig med de underbarn som fattade

Jag föddes i Luxemburg
men har alltid varit svensk
Jag hade barnflicka och arbetande föräldrar
Jag lärde mig att tänka själv innan jag frågade
och sedan svarade jag på frågorna själv
De tog ifrån mig min napp
men det gjorde inget
jag hade min tumme
försök ta den om ni kan

Jag har hållit inne mina tankar kring välfyllda matbord
Jag har vänt mig till penna och anteckningsblock
som stillsamt rett ut min oro
Jag har spelat altflöjt i en målarfärgsreklam
och fått nyp i kinderna av framfusiga fingrar

Jag har levt många roller i alla år
aldrig brydd alltid anpassad
Jag har varit duktig flicka med uppsatt hår
Jag har festat tills allt mänskligt försvunnit
läst läxor och druckit häxbål
Jag har lärt mig dämpa rollerna till ett grått hopplock
Nu skiner jag inåt som en mussla
med pärlemoväggar inuti
med mattsvart skal utanpå

Jag har varit sämst i klassen på matte
och oroat en välvårdad gymnasielärare
sedan läst fem mattekurser på universitetet
på nio försök
Jag har jobbat med en galnings hängivelse
på mina svagheter
alltid i skymundan
av dem som jobbat på sina styrkor

Jag tog bussen till Byron Bay
rullade in på en paradisväg
och såg molntussar hoppa på en blå himmel
över en surfares hav
Jag köpte tält och madrass
flyttade ut till en camping
med kungar och färgglada hippies
som fått nog av samhället
och genom rökdimman i tältet
såg jag ett tillfälligt syfte

Jag hörde fåglar låta som ett larm
från hängmattor i djungelklädda berg
samma larm lät sedan som en fågel
Samma larm jag snoozat hundratals gånger
precis som jag snoozade livet
när jag förnekade hjärtats längtan
för att jaga egots brist
en paus i tiden vid varje snooze
en illusion att tid står stilla
en smäll på käften
när klockan sprungit iväg

Jag har levt i pseudoverklighet
på olika stränder i olika länder
och låtit kroppen va fri
från ångestens händer
som jag bara märkt av
först när de var borta
Jag har bott på femstjärniga hotell
och ätit i muséeliknande salar
Jag har bott på mögliga hostel
och levt på ett mål om dagen

Jag levde ett stressigt liv
på en tvärgata till Södra Esplanaden
Jag cyklade mellan skola och kompisar
Jag sydde tygbindor i Tanzania
från grupprum i Lund
Jag for från pub till pub
till korridorsrumsdekadens
till svettiga nationer i mörka källare
aldrig hemma
aldrig själv
Jag var sällskapssjuk
nu blir jag sjuk av sällskap

Jag har gått i korridorer fulla av nördar
som fått sin revansch
den steg dem åt huvudet
Jag har suttit med ångestfylld matlåda
och lyssnat på slumpmässigt valda ord
där mängden besegrade innehållet
Jag har spunnit som en katt med kinden mot hårigt bröst
och vaknat i hård säng med blöta ögon
Jag har längtat efter sportlovet
och räknat ner dagarna till årets bästa tid
utomhus hela dagen bland berg solsken och ost
inomhus hela kvällen tillsammans bland kortspel och Sally
Jag har jobbat på hemtjänsten i Skanör
klätt bevandrade kroppar och lagat snabba frukostar
Jag har jobbat på förskola i barack
bytt små blöjor och lekt kurragömma

Jag har dansat vals
ett steg framåt två steg bak
försiktigt trevande och närmande
sedan huvudet i sanden
Jag har stått på en pall med huvudet i vasken
fått tjockt hår kammat med tunn kam
i jakt på hoppande löss
och känt doften av schampot stickande i näsan
tröstats av mammas sång om ljuva krusmynta
och hjärtansfröjd
En sång jag själv sjöng åratal senare
för barn som måste lära sig lämna
tryggheten där hemma

Jag lever ett lugnt liv i världens ände
skriver om dagarna
sover om nätterna
lyssnar till ljudet av fläkten och kylskåpets knäppande
Jag går i vacker natur
präglad av kalk och lågväxande skog
och möter vackra människor
präglade av ord och behov att nå ut
Jag speglar mig i allt det nya
och ser en gammal vän le sorgset tillbaka
med slarvig hästsvans och solkyssta fräknar
Vid världens ände blåser uttrycksfulla vindar
de påminner om hemma från hundratals kilometer
Vid världens ände är jag fast
men det gör mig ingenting
För i denna stund finns det inget bättre ställe
Ingenstans jag hellre är
Världens ände är ett mörkt paradis
där löst hängande frågetecken
kan få falla på plats