Mannen i den blå skjortan, de röda skorna och de slitna gamla jeansen, rullade utför en slänt och grep vilt efter vad som helst att hålla fast vid. Då han dråsat nedför ett stup som var ungefär hundra meter högt, fastnade hans trevande ena hand i en rot som hängande stod en smula ut från en stenvägg och han grep den med en iver som om hans liv hängde på det. Vilket det säkert även gjorde. Där hängde han med handen och fingrarna i ett fast grepp, medan regnmoln tornade upp sig vid horisonten och hotade att göra roten slipprig av väta. När det just började att falla droppar något längre bort, där han kunde se hur vinden tog tag i ett träds grenar en bit bort, trodde han ej sina ögon. Bredvid honom kastades en repstege utför klippans kant och en maskerad kvinna klättrade ned på den. Hon kastade en blick nedför det brant störtande stupet och log mot den nödställde.