Kommer jag att älska och bli älskad igen?

Skit i det just nu.
Viktigare är;
kommer jag att åtrå eller bli åtrådd igen?

Det är fan det mänskliga begäret som tar över när kniven ligger mot strupen så att säga.


Platonisk kärlek finns i överflöd.
Det är inte vad jag söker.

Jag söker det som var.
Finns det kvar?