Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blir det så för alla?

Nu är det verkligen dags...
Dags att sova.
Ny dag imorgon.
Åtaganden.. Och jag vill inte..
Vill inte vara en zombie.
Men det var så längesen...
Så längesen jag hängav mig åt musik, lyric och whisky.
Ikväll var det förvisso rom.. Men ja.


Svärta. Smärta...
Mjukt gitarrplock.
Vackert och fint.
Det som var då.
Så oskyldigt.
Pianospel.
Du spelade så vackert...
- cykelhjälm, fast adress, utbildning, arbete och kollegor. Före det. Så vansinnigt fritt. Då var jag en ung poet. En talang. Nu. Så grååååå. Så grå att svärtan från tidningen tycks flärdfullt färggrann.

Den jag var.
Är jag eller är jag inte?
Nu en form av blek kopia?
Som var dag upprepas.


Åh så sorgligt.
Så förbannat trist.
Jag vet.




Fri vers av Uråldrig
Läst 133 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-10-18 01:28



Bookmark and Share


  Horace
Gillar dikten och valet av
din signatur, samstämmighet
är aldrig fel, bara den inte
drivs för långt och nyttjas
för länge.
Tack för den sköna känslan
av livets ombytlighet
2020-10-18
  > Nästa text
< Föregående

Uråldrig
Uråldrig