Sprungen ur jord.
Sätter jag mig vid ditt bord.
Du serverar mig ett glas vin.
Jag märker ditt lömska flin.
Men likväl dricker jag av artighet.
Du ser på mig i en evighet.
Din blick är bortom all sans.
Ändå bjuder du mig till dans.
I dina armar hålls jag om.
Änglar och demoner står runtom.
Vår publik ger oss ingen kritik.
De spelar istället vacker musik.
Du böjer dig sakta fram.
Utan att vara blygsam.
Med dina intentioner.
Jag hör musikens ljuva toner.
Och blir helt förtrollad.
Av denna ballad.
Din mun finner min.
Där och då är jag din.
Trots att jag inom vet.
Att din glupskhet.
Kommer leda till ett bett.
Nu när allt ditt vett.
Är begraven och borta.
Så är halsen det enda jag kan blotta.
För att släcka din blodtörst.
Jag tvivlar på att jag var först.
Att hamna under din makt.
Dansen pågår i samma takt.
Plötsligt inser jag hur det står till.
När lyran blir still.
Då är ritualen över.
Min kropp vittrar sakta sönder.