Sturke var en bamsebjörn

Vi tackom nu så gärna 

Han leta mat med ljus och lykta 

Under varje liten stjärna 

I djupa skogen fann han ett träd

Som förvred hans lilla hjärna 

Flitigt bi ger mycket honung

Den vill Sturke gärna smaka

Så han sträcker upp sin ram

För att på grenen skaka

Ingen honung fick han ner

Utan han fick sin bakdel svalka 

Sturke var en liten bamsebjörn 

Vars mage ständigt hungrig var

I sin jakt efter något sött att äta

Han ofta lämnade förståndet kvar

Så lika tom hans mage ekar varje dag

Endast en torr skorpa per dag han har