nu rör jag mig

över de stora ytorna

oceaner öknar

räds liksom ingenting

integrerad uti allt

det skapade vidöppen i blicken ser

(här någonstans stannar det för det får inte bli fel det får inte bli rätt det får inte bli någonting som har sagts åt mig)

det finns alltid

en mantel

att lägga över axel

alltid en tyngd

allting väger

som är något

allting är mätbart

för jag vill alltid veta

(här någonstans förstår jag att det inte är så bra att lyssna på andarna för att få grepp om det levande)

vrider huvud

ut mot fönsteruta

stillnar av ett skeletträd

vill vara lövet på gren

(nu ungefär blir det lite större än jag räknat med)

böjer nacke

hukar rygg

ner på knä

jag är att räkna med

AMEN