Det är vindstilla allt
och allt annat än kallt
I min toktanke badvattnet bubblar
Ändå skyndar jag dit
Över berget en bit
bland små elaka kanter jag snubblar
tar mig kläderna av att bli Eva en stund
men med baddräkten på står jag snart på ett grund
Ingen stirrar väl – nej
Så jag dyker – åhej,
tänker Rätt var ett bad unna sig

Ingenting händer väl
som stör dagen så säll,
i en insjö det saknas ju hajar
inser jag, mäkta glad,
ler mot alträdens blad
som på kvistarna uthålligt vajar
simmar jublande ut, fångar upp gammal plast
Tänk att slarvfolket aldrig från görat tar rast!
Lilla doppingen flyr
Undrar varför den gnyr
ja, vem vet vad som fåglarna styr

När en halvtimme gått
är jag pigg som ett skott
av en växande solros på åkern
Båda armarnas hand
för mig säkert till land
Bortom synfältet skriks det – fy håken!
Ack, en ilska som denna väl onödig är
Jag slår dövörat till för den arge som svär
Men så hörs han igen
Vilken ryande en,
ingen orkar väl lyssna på den!

Som i flatbottnat kar
en minut står jag kvar
då mig någonting biter i tårna
Finns det troll i min sjö
ja, då skall de nu dö
Jag skall jaga dem alla ur vrårna
Men det är inga troll, bara abborrar små
som fått för sig att fötter till middag kan gå
När jag näven har hött
länge nog mot allt blött
vet jag om att jag bara är kött.



15/8 2020