Om bland världens lyckor jag får välja en
skall stunden på klippkanten nog vara den
med Avskedets solstråle sträckt mot min kind
ty aldrig så molnfri blir himlen igen

Maneternas själlösa skönhet berör
I kallnande vågornas lekar de dör
Det liknar en sommardag, men är det ej
och gnistan som lever är liten och skör

Om något jag verkligen önskat att ske
så är det att plötsligt få händerna se
på sommarens andar som hälsar oss friskt
ty vad skulle gro utan några som de

Och om jag får välja min bästa minut
till evigan fröjd att den aldrig tar slut
så blir jag helt viktlös, och med en kaskad
i vågskummet sparkar jag sommaren ut.



18/9 2020