Så går jag då åter i höstregnens rusk
och tänker på ditten och datten.
Jag låtsas jag är en antikens etrusk
där jag plaskar i pölarnas vatten.

Jag leker med tankar på vikingatåg
på Kattegatts fräsande vågor,
fast mitt paraply sätter gräns för min håg
och fantasiens förmågor.

Jag fortsätter traska och tänka ändå
trots dagar av regnrusk och klagan,
för ovanför molnen är himmelen blå
och öppen för dikten och sagan!