Som barn var vi ändå
på ett språk av strömlugnt blod
bara rädsla och gömda tårar
och flykter från tröstande händer

det fanns spår av ditt språk
redan i mödrarnas dikter
i de nyss upptäckta orden
trädda genom ditt mörker

och ibland gick något sönder
en bräcklig skål eller en svepning
alla kvällar som vi lindat om oss
och broderat med tid

vi klär oss i nya skuggor
våra snöblinda drömmar
tills vi nästan liknar människor
av blåsprucken is