hösten kysser mjukt

med ett stilla regn 

ut ur gråa moln


träden nästan nakna nu

i rött och guld de står

vinden smeker ömt


mörkret sänker sig

omsluter och omfamnar

ljuset är en hägring nu


liksom de som saknas oss

tänder ljus särskilt nu

i avhållsamhetens tid


längtar dagar i skratt

samvaro och samtal

nu är tid att reflektera


att tänka på sin nästa

att göra sitt bästa

att göra som de flesta


dra sig tillbaka

hålla sig inom sin familj

vara ensamma tillsammans


det kommer en ny tid

som ska ta vid

en dag ska vi kunna ses igen


men tills dess

var rädd om dig

så är du rädd om mig


tänder ljuset

sluter ögonen

ber om tillförsikt