Gatulyktor lyser upp den ödsliga gatan.
Påminner mig om något
mellan dyster sammetslen tystnad och
ensamhetens indigoblå förälskelse.
Utanför regnet porlar.
Innanför hjärtat sorlar.
Njuter även om äventyret dunstat.
Samma känslor.
Samma längtan.
Tröttheten och drömmarna.
Seglar ikapp.
Pudersnö vilar mellan oss.
Omfamnad av turkost dis.
Så som tårar av is.
Silversvanens regn.
Mot min hud.