Med samma bokstäver och ord som alltid låter människan sin penna rispa ytan som ligger framför. Det går att följa dragen och de snirkliga svängarna som liksom vill lägga plåster på den  mening som orden förmedlar.

I en koncentration som på intet sätt slukar hennes närvaro så går hon ändå inte att nå. Hon är här och där och hör bilars färd, hunden som skäller och signalen som berättar att tåget snart ska passera. Hon skriver ibland med den penna som finns till hands men låter senare orden komma på pränt genom hennes fingrar som bildar ord på en skärm.

 De rättas där av något program och kan endast rätta det som gäller skrivandets regler. Hennes egna regler i vad som skrivs och menas kan inte rättas av någon annan men ibland tar hon emot råd. Hon är alltid här och där och ibland är det en gåva, ibland en förbannelse. Det  finns en uppsjö av stigar att följa och kvaliteten på dessa avgör hur vandringen blir. Vissa besök där lovsjunger lyckan över att vara här och då slår ett hjärta lite extra, ibland är det hennes. Ibland är det de som står längs vägen som låter sina hjärtan ljuda ända in i hennes förnuft och då darrar känslan så påtagligt att hennes hjärta slår i symbios.

Så ont gör det ibland att hennes penna darrar och slinter. Mål och meningar vrider sig loss från varandra och alla ord från här och där kan inte mötas eller ens förstå varandra och det är då hon låter pennan vila. Hon låter sällan pennan våga något med eget mod för vem äger då meningen med allt. Hon leker ibland med tanken om att låta orden rusa iväg precis som de vill men hon är inte redo.  Orden ligger i en vågskål och så länge hon har kontroll över den så glöder pennan avvägd.

Det är inte heller sant att hon alltid är både här och där men allt som hör till där är grunden till allt hon är, här, det är inte konstigare än så. Det är ganska logiskt för det är så varje tänkande människa framför sitt liv. Man går igenom saker och liv först där, för att leva här, där nuet är. Men det är inte heller helt sant för det finns människor som tappat sitt tid och rum och famlar mellan här och där och vet inte vilket som är nu. Som missförstådda och tidvis svåra att hantera, äts de upp av känslor med spridda ursprung. Hon är inte en av dem. Hon vet skillnaden mellan här och där och vill försöka förstå och lära sig något om det och sig själv.

Hon föddes för att bli sitt bästa jag och just det kan få allt, precis allt, att bryta ihop. Hon ser och vet hur hennes påverkan på livets gåva fyllt på smolk i bägaren. Det är därför hon ibland rör sig försiktigt i området här och där. Det finns minor och några av de djupaste dalgångar hon någonsin insett. Hon vet att det finns sårade möten som påverkar hur någons dagar möts och hur hennes förlåt från hjärtats blodfyllda vener aldrig går att ta emot fullt ut. Allt man gör lönar sig men ibland är lönen som den svartaste sot och man borde insett det, borde vetat bättre.

Hon borde vetat bättre. Det är där allt kommer ifrån. Det finns de som tror att de känner henne och hon låter de tro allt. De finns de som har mist hennes hängivna hjärtslag och i den pulsen bor det minnen. Det finns  en del som inte blev sant men allt är i alla fall på riktigt. Det har alltid varit på riktigt.