Vände upp och ner själen
för att se om rötterna är friska i topparna
Näringen jag gett dig spetsad
Värkar spirande innuti

Alla de barn jag varit med mörka ögonfransar dömmande självtankar
ruttnade mot frostens höga himlar

Hon som sprang mot mareldsnatten
Gick vilse i en mossbelupen snarskog

Där inne visslade de gamla fram den solbelysta stenhällsväggen
Där är det nu dag för mina döttrar
att luta sig mot

Mitt ansikte drar sig in mot knölen
Dit når aldrig kalla händer

Bara kraft som växer av sig själv
våren kommer varje gång
ni viskar mitt namn innuti er