Där går hon
Avundsjukan
Mörk och långsamt, riktigt osar.
Alla andra känslor gömmer sig när de anar hennes närvaro. Kryper in i sina hål och andas i rutor, rädda att reta upp henne.
Som en mörk Midas ruttnar allt hon rör vid
Hon bosätter sig i hjärtan och låter sig inte fördrivas.

Inte förren hon har förgjort allt och ödelagt ditt liv.

Ett liv hon lämnar i ruiner.

Det kommer dröja innan de andra känslorna vågar sig tillbaka till spillrorna som nu är du.

Men sakta kommer de tillbaka och städar upp slagfältet.

En dag.

Kommer du vakna upp och vara dig själv igen.

Men ständigt kolla över axeln.

I rädsla för hennes återkomst.