du reser med lätt packning
har lämnat det som varit
går över bergspasset
i skymningen när bönen ljuder
inte så förundrad, men en kort stund,
när löven glöder under den nedåtgående solen
tänker du på individualisterna
hur de en efter en faller
som utspridda flygblad, dumpade
ur ett flygplan under ett krig
som en påtvingad partipolitisk kampanj utan riktning
där mörkret råder under devisen Jag, bara Jag
och hur Det alltid tycks väcka det som krypit under en sten

när flyttfåglarna återvänder, då går även du
för också du ska vända åter
till något som har varit
och som du fortfarande saknar
inte för att få rätt,
men kanske för att nå,
försoning?