Vad än fåglarna gjort med sin tid
vad än platsen gett av sin jord
och hur än mina skärvor
infogats

smyger skymningen
i gråmelerad sammet
som hastigt skiftar
mot grönsvart

en vit, loj kropp
den jag kallar min
samlar tankar
som fyllts av nattens frid

inga fåglar saknas
alla vingar
är varligt infällda
i kuddar

när gryningen faller in
med sitt jubelrop
samlar jag i hopar
alla mina fåglar

flyger upp mot himmelen
och ned igen
kommer alltid hem
med ny föda.