Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
för många år sedan ...


OSORTERADE TANKAR EN REGNIG DAG

Regnet faller. Jag har fallit för det ena och det andra, den ene och den andre. Övergivet barn av pappa. Man kan sakna någon man aldrig haft. Kuvat barn av Våldets Härskare. Man kan hata någon man haft. Och mamma som ramlade ned från piedestalen och blev en vanlig människa. Stark men svag. Lät oss barn lida för det hon trodde var kärlek. Men inte var det. Varför blev vi övergivna av alla? Alla som såg, men inte gjorde något.

Varför får oskyldiga barn lida av våld och terror utan att vuxna reagerar? Hela ens liv som vuxen påverkas av det man upplevt i barndomen. Jag fylls av sådan ledsenhet när jag läser i tidningen om barn som fått se sin mamma misshandlas och ibland även dödas. Minns hur rädda vi barn var. En rädsla och ångest man nästan kunde ta på. Hur vi fick se vår mamma utsättas för fyskiskt och verbalt våld.

Hjärtat härdas. Ingen ska få komma in till hjärteroten. Men någon gör det i alla fall. Fast jag kämpar emot. Vill nästan fly för denna okända känsla. Vill vara stark. Stå emot. Det känns så ovant när hjärtat mjuknar. Att säga kärleksord man aldrig sagt. Inte vetat vad de betyder. Att ta emot gåvan. Och ge tillbaka.

Året går mot sitt slut. Jag vill inte sakna det. Men kommer att göra det. Sakna min bror som nu lämnat mig ensam med minnena av våra barndomsplågor. De vi kunde prata om med vår egen terapi. Tillsammans håna och skratta åt Våldets Härskare som våldförde sig på hela familjen. Gav oss sår både inuti och utanpå.

Han förvägrade oss vår pappa. Som inte ville ställa till bråk. Och mot sin vilja tvingades gå med på att vi skulle byta efternamn. Alla barn skulle ha samma efternamn som Våldets Härskares egna barn. Vara hans familj. Vi fick inte välja själva. Inte ha någon egen vilja vad det än gällde. Och aldrig träffa vår pappa.

Såren kan aldrig läkas helt. Men jag är inte kuvad mer. Står för mina åsikter inför vem som helst. Mitt hjärta skrattar och ler åt barnbarnsälsklingar och prinsen, som kom i galopp på sin vita springare.




Prosa av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 92 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2020-10-29 17:59



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Tragiskt med dessa minnen...
2020-11-10

  Fem hjärtan VIP
Din text berör på djupet! Skönt att du som vuxen ändå kan glädjas åt livet.. men valkarna i själen finns alltid kvar !
2020-11-01

  bibbi ahrnstedt VIP
Starkt och modigt att du vill förmedla dina upplevelser. När man blivit märkt på något sätt är det helande att skriva. Poeter.se är ett bra forum och man kan skaffa sig skrivarvänner som förstår
2020-10-30

  Lena Staaf VIP
Tack för att du delar med dig i din såriga text, all denna ondska och besvikelse som din barndom bestått av och som alltid finns med, skavande, även om livet fått lyckligare förlopp senare. Tur att du hade din bror. Att vara två som har liknande minnen och kan bekräfta varandra betydet mycket.
Frågor kvartår dock: Varför ingrep ingen? Varför händer sådant här gång på gång fortfarande?
2020-10-30

  ULJO VIP
Väldigt berörande. Välskrivet
2020-10-30

  AiA Maria den fria VIP

Efter separation/skilsmässa så tvingas barn till att ha umgänge med den våldsutövande biologiska pappan med motivationen- ”han slår ju bara mamman”, ”det är mot mamman hoten är” and so on.
Så präglat är vårt samhällsystem av mäns makt att vi fortfarande väljer att se förbi o över våra barn.
Jag skriver VÅRA barn för det är upp till oss alla att visa nya alternativ o vägar till liv på lika villkor.
I mitt arbete möter jag tex små pojkar 3-4 år som vet exakt hur mamma/kvinnor ska ”hanteras” o det är utifrån att ”det enda” dom varit utsatta för är att vara åskådare till psykisk/fysisk/sexuellt våld.

Från mitt hjärta -tack Elisabeth för ditt mod o hjärta o för att du väljer att lägga fram verkligheten i ljuset !

2020-10-30

  Feliaxel VIP
En starkt berörande tex du förmedlar
2020-10-30

  Cikoria Blå VIP
Vilken styrka det finns i oss människor!
Att kunna se vad som är fel som litet barn, växa upp mitt i allt det onda och bli en bra människa. Det är imponerande.
Sen undrar man, vad är det som.gör att en människa blir så elak, som den du berättar om i din text? Hur har hans uppväxt varit? Om hans uppväxt var full av ondska, varför valda han den onda sidan?
Det är bra att du berättar. Och du gör det bra.
2020-10-30

  Kajan Mikael VIP
En hudlöst, nära text. Att växa upp, trots allt.
2020-10-29
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP